For one so small, you seem so strong. My arms will hold you, keep you safe and warm. This bond between us, can't be broken. I will be here. Don't you cry. 'Cause you'll be in my heart. From this day, now and forever.

i love you phil collins

Home is where my heart is. Home is wherever i'm with you.

Hej. Jag lever. Jag är i stunden så trött att det blir suddigt för ögonen efter varannan blinkning. Jag är för första gången på tio år yngst på en skola. Katedralskolan, vilket är så himla najs även om jag fortfarande har lite problem med att hitta till mitt eget skåp hehe.
Förövrigt är det helg och jag klistrar på ett leende och möter verkligheten. Krampusshej och förlåt för detta tråkiga inlägg. Det var i alla fall trots allt en uppdatering!

he can mend it

Det gör ont att behöva glömma, ont att behöva gå vidare. Man verkligen vill inte, men man måste, av självbevarelsedrift. Det gör ont att tvingas glömma, men det är ännu smärtsammare att minnas, stanna kvar och fortsätta hoppas. Hoppas på att allt kanske, med lite, lite tur kan det förändras, när verkligheten egentligen inte alls är som man vill att den ska vara. Gör ett val, ta ett beslut och försök att inte gå under.

riktigt, underbart, självklart.

Känns som att hjärtat vill hoppa ur mitt bröst och benen vill springa arton varv runt jorden av både lycka och frustration.
Faith Love Memories

hey soul sisters

Dom här två personerna bredvid mig i den här bilden är de bästa i hela världen. De får mig alltid att le. Vi har varit med om så mycket tillsammans. Vi åkte till England ihop, bara vi tre. Det var den bästa resan i hela mitt liv. I tre veckor drogs vi med varandra och ändå var det bara den sista kvällen vi verkligen märkte att vi hade tröttnat på varandra. Vi började bråka om vem som skulle sätta alarm på mobilen, hahaha. Som jag sa får de mig alltid att le. När vi hade varit i dalarna tillsammans i några dagar och jag kom hem bläddrade jag i min dagbok som jag hade haft med. På en sida långt bak i boken hade de skrivit ett litet meddelande till mig som fick mig att le och andas sådär onormalt som man gör när man blir jätteglad. De är de finaste som finns och det är ett mirakel att de står ut med mig och inte kastar ut mig ur huset eller sätter munkavel på mig när jag börjar babbla på om den där personen jag inte kan gå en dag utan att prata om. De är helt fantastiska och man kan verkligen inte ha bättre vänner än de. Om några veckor kommer vi skiljas åt. Vi kommer inte längre att ses varje dag som vi alltid har gjort de senaste tio åren. Så jag tycker att vi går någonstans och gräver ner våra drömmar som vi lovat varandra att göra, aldrig tappar kontakten och är systrar föralltid. ♥ Jag älskar er.
Tidiga mornar i Nottingham♥

in the highest

Chillar i hängmattan när jag inte skriver det här och vill fotografera men har ingen kamera. Dagens uppdate!

Förövrigt så kan jag inte sluta lyssna på den här låten.

RSS 2.0