två blåa fotonördar


när jag blir stor ska vi bo på moln

från och med nu finns alla bilder jag tar på www.novisfotografen.blogg.se


och det man vet är något man vill fly ifrån


scare me to death

igår när Frida, Felicia, Lina, Emma och jag gick på bussen var det mörkt ute och ni vet att längst bak i bussen lyser det ibland inte, så man ser knappt något om man tittar ditåt? Iallafall där, längst bak på de två platserna på vardera sida av mitten-sätet, satt det två personer. Allt man såg (och man såg inte mycket för det var ju så mörkt där bak) var att de var svartmålade i ansiktet, med lysande ögon som stirrade rakt fram hela tiden. Man såg ungefär från näsan och upp. Och deras hår var svart och stod åt alla håll rakt upp. Fattar ni hur livrädda vi blev? Det är svårt att förstå hur läskigt det var när jag bara berättar om det, men det var hemskt! Dom bara satt där bak och stirrade rakt fram. Och förutom dom så satt det kanske fem personer i bussen och det var en långis-buss. Jag ryser när jag tänker på det. 
Det första jag tänkte när jag såg dom var att det var två läskiga människor som skulle förfölja oss när vi gick av och typ mörda oss. Min fantasi är vild. Fast sen gick dom av och Felicia utbrast (lite för högt) "Det var ju bara gorillor!". Så, det var bara två personer utklädda till gorillor. Men min stora fråga är, varför i hela världen var som utklädda som gorillor?

De påminde väldigt mycket om Mårran, vilken är min värsta mardröm ever. Mårran skrämmer mig brutalt mycket.

all those things will come to you in time

det är lördag. jag är trött och känner mig mycket ofräsch. jag har ont i ryggen. jag vill helst bara bort ett tag. och ta de jag gillar med mig. de som inte gör mig arg och ledsen. men man kan ju inte få allt man önskar. därför sitter jag fast här. och det man vet kan man ju inte fly från. så jag kommer alltid vara fast i det här. nu blev jag ett emotionalfreak igen. vill inte. jag vill vara glad. precis som den där gången på fjället.


20 januari en lockig rosa dag

idag har jag hunnit med att bli: släpad på golvet som en mopp av fiiiiiina och snälla Rasmus och Ruben, nertacklad på golvet och bli ritad i ansiktet på av Felicia och Rasmus "Rasmus, håll i hennes händer!!", runtsnurrad på en axel och trott att döden varit kommen (fattar inte hur han orkar mig på axeln?) och bli dragen i benen av Daniel i ett väldigt obekvämt läge.
den sorgliga sanningen är att.. detta är en helt vanlig skoldag för mig.
gulliga vänner jag har.


my whole life, looking


old favourites


när allting börjar om

Ingen kontakt på flera dagar, veckor. Ett 'hej' dit och jag känner mig mest bortglömd på jorden.
Mitt hopp har börjat svalna men än finns det. Långt in.
Huvudet vill en sak, men hjärtat går åt andra hållet.
Även om en mening i hjärnan snurrar runt, runt som en evighetsmaskin, vill en annan del skrika. 

Vilsen. Vet varken upp eller. Vill skrika så det syns. Men känslan av det är meningslöst finns där. Vill att du ska se allt och veta, men besvikelsen kommer att komma. Erfarenheter lovar mig det.
Vill tänka att det är över nu. Ge bort allt. Ge bort dig. Dit. Om man nu kan göra en sådan sak. Men när jag väl försöker göra det, känner jag hur det nästan gör lite ont.

fotosession

är vi inte vackra i våra olika stilar? Några oseriösa, men funnyyy bilder från fotosessionen hos Bea idag. De mer.. seriösa bilderna blev asuuuum! jag.. har inget mer att säga. hejdå.

notera att jag har septum på dom här bilder, det ägde och jag vill att ni skulle veta!


when i'm at my weakest i can clearly see


Åh jag älskar verkligen känslan av att komma hem från skolan, plocka upp matteboken och slå sig ner vid köksbordet! mmmmm. det är mysigt.
eller? nej, det är hemskt. men jag har bara sju tal kvar till frihet!

okej inte frihet, sen ska jag börja skriva på en kärlekshandbok till svenskan.. men den verkar nästan rolig .. hehe. vilken bra timing den uppgiften har!

åh jag älskar att jag bara skrev om skoluppgifter. hejdå.


the feeling of freedom

livet känns underbart just nu, fastän skolan börjar imorgon
livet känns underbart just nu fastän jag är utan pengar för tillfället
livet känns underbart just nu fastän jag alltid, ständigt är svartsjuk
livet känns underbart just nu och jag vet inte varför.

men jag lever på att livet är underbart just nu.



saved by grace

Jag har överspelat den här låten för läääääänge sen. Men asså... så sjuuuuuukt bra!

esther undrar varför hennes hår är jättelockigt idag.

sen kommer hon på varför.

@Carl och Axel


@Felicia


I'm still alive but I'm barely breathing.

Medan jag sitter här och lyssnar på musik jag inte kan sitta stilla till kom jag på att jag inte har skrivit något här på miljarder år, det har mest varit en eller två meningar. Well well.
so.. ey yo whatup homieeees? jo själv är jag trött. Två fester på en helg, plus att jag åkte till Lidingö direkt efter den första, för att komma till den andra. Sova har kanske inte direkt varit i centrum den här helgen, men vad sjutton, det var så gaaalet värt det! Baara najs. Bilder från båda kommer sen.. eller kommer jag orka? Det är frågan alltså..

För övrigt så vill inte mitt skrivbord samarbeta med mig (genom att hålla sig städat). den stökar alltid ner sig själv. ehm ja. För ännu mer övrigt börjar skolan imorgon. Inte najs alls.


Musiken strömmar på högsta volym och det gör min röst med.

hur gick detta till?

skulle kolla min statistik och så ba 78 besökare utan att jag hade gjort ett dugg! I don't get it...

en nästan svartvit, men väldigt fin bildbomb

'Livskraft' är allt jag har att säga. Underbara dagar. Underbara människor. Underbar nyårsafton. ♥


RSS 2.0