On me dit que le destin se moque bien de nous. Qu'il ne nous donne rien et qu'il nous promet tout. Paraît que le bonheur est à portée de main. Alors on tend la main et on se retrouve fou.

Fint

Det är söndag, klockan är 8, jag är uppe och är inte trött? Något är fel. 

Igår var jag på fest hos Lina med alla andra små töser, där majoriteten hade band runt huvudet, peacemärken och gick runt och gjorde peace-tecken hela tiden. Var jag på hippiefest eller?!?!? Bortsett från att jag hade panik över hippie-kläder ända in i det sista, alltså en timme innan vi skulle åka, var det huuur galet roligt som helst! Vad vi gjorde? Visade varandra snygga killar på facebook, åt pannacotta medan vi satt 10 pers runt bordet och pratade om allt mellan himmel och jord, skrattade och spelade tjej middag-spelet tills solen var orange vid horisonten för att sen försvinna helt och folk började åka hem. Det är det där jag vill kalla för lycka. Ni är bäst.

Fastän jag just nu sitter i ett tyst sovande hus, morgonsolen skiner in genom gardinen rakt på mig och mysig fransk musik strömmar ut ur högtalarna väntar mig denna söndag ingenting speciellt roligt. Denna dag stavas plugg. I förrgår hade jag planerat att idag dra ut på stan med en påtvingad Josef och fotografera människor, men.. går man på gymnasiet, så gör man. Yay.

Är frustrerad över att jag hörde en bra låt på radion igår, som jag inte kan minnas namnet på, eller enshur texten gick. Sjukt jobbigt.

Hejhopp
Tre hippies på en åker i Rasbokil.
Bilden snodde jag från Josefin, hoppas det var okej! :)

Kommentarer
Postat av: Lina S

Söta!

2011-10-03 @ 07:07:34
URL: http://linastrandh.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0