svalkar vinden värmer solen

Frida sa att folk skulle tro att jag hade gått och blivit melankoliskt deprimerad om jag inte uppdaterade efter ett så sorgset inlägg. Men sådant är icke fallet! Jag är bara för lat för att blogga, vet inte vad jag ska skriva, inget händer i mitt liv osv osv. Men igår hände något kul! Fifiburran, aka Frida bjöd på värsta, värsta myskvällen. Vi åt asgod mat, tittade på julkalendern och spelade spel (Jag har insett hur sjukt UNDERSKATTAT det är att spela spel. Typ Rappakalja, Med Andra Ord och Alias? Har nu nya tillskott på min jul-önskelista!) och jag hann vara med och diskutera ämnen som snyggaste killen på skolan och hemligheter man aldrig berättat för någon annan, innan jag åkte hem. Har inte skrattat så mycket på länge och vill bara säga att JAG ÄLSKAR ER MINA FULINGAR som är snygga.


Image and video hosting by TinyPicImage and video hosting by TinyPicImage and video hosting by TinyPicImage and video hosting by TinyPicImage and video hosting by TinyPicImage and video hosting by TinyPicImage and video hosting by TinyPic

ein student aus uppsala

Har gråtit hela eftermiddagen verkligen. Mina ögon är svullna. Yes-event är slut och allting känns så tomt. Min supersnälla fransyska är borta nu och jag vill inte riktigt ha mitt rum tillbaka än. Det här är verkligen sorgligt. Måste tillbaka till skolan på måndag och jag vill verkligen inte, jag önskar veckan kunde ha fortsatt för evigt. Det gör så himla ont att tänka att några av de där underbara människorna kommer jag aldrig mer få träffa i hela mitt liv. Vill inte tänka så, men det är sant ju. Nu måste jag tillbaka till verkligheten, vill inte. Vill inte. Vill inte. Vill inte. 

Fick hur som helst en underbart fantastisk vecka med 100 andra underbart fantastiska människor och jag saknar alla så sjukt mycket. Så sjukt mycket. Will never forget♥
Image and video hosting by TinyPicImage and video hosting by TinyPicImage and video hosting by TinyPicImage and video hosting by TinyPicImage and video hosting by TinyPicImage and video hosting by TinyPic
Bilder lånade från henne (från facebook, därav dålig kvalité) och henne.




For one so small, you seem so strong. My arms will hold you, keep you safe and warm. This bond between us, can't be broken. I will be here. Don't you cry. 'Cause you'll be in my heart. From this day, now and forever.

i love you phil collins

hey soul sisters

Dom här två personerna bredvid mig i den här bilden är de bästa i hela världen. De får mig alltid att le. Vi har varit med om så mycket tillsammans. Vi åkte till England ihop, bara vi tre. Det var den bästa resan i hela mitt liv. I tre veckor drogs vi med varandra och ändå var det bara den sista kvällen vi verkligen märkte att vi hade tröttnat på varandra. Vi började bråka om vem som skulle sätta alarm på mobilen, hahaha. Som jag sa får de mig alltid att le. När vi hade varit i dalarna tillsammans i några dagar och jag kom hem bläddrade jag i min dagbok som jag hade haft med. På en sida långt bak i boken hade de skrivit ett litet meddelande till mig som fick mig att le och andas sådär onormalt som man gör när man blir jätteglad. De är de finaste som finns och det är ett mirakel att de står ut med mig och inte kastar ut mig ur huset eller sätter munkavel på mig när jag börjar babbla på om den där personen jag inte kan gå en dag utan att prata om. De är helt fantastiska och man kan verkligen inte ha bättre vänner än de. Om några veckor kommer vi skiljas åt. Vi kommer inte längre att ses varje dag som vi alltid har gjort de senaste tio åren. Så jag tycker att vi går någonstans och gräver ner våra drömmar som vi lovat varandra att göra, aldrig tappar kontakten och är systrar föralltid. ♥ Jag älskar er.
Tidiga mornar i Nottingham♥

i believe you are the way

De här fem dagarna på åkerö, kan ha varit de fem bästa och mest betydelsefulla dagarna i mitt liv på länge. Only time will tell.
Jag är i alla fall lycklig. tack
sista bilden: det är inte blod, det är ketchup.

I got misty eyes as we said farewell. Klass 9, jag älskar er.

Vet inte om jag har gråtit slut på tårar än. Det finns nog några kvar.
Jag kan inte fatta att det är slut. Jag är både glad och ledsen på samma gång. Jag är nog mest ledsen dock. Min underbara klass finns inte mer. Det gör ont att tänka att vi aldrig mer kommer gå tillsammans. Alla underbart roliga studer vi har haft tillsammans, jag kommer alltid minnas dom. Åh, underbara människor. Jag älskar er! Ni är bäst i hela världen.


tänk om du vaknade

Ibland kommer stunder då jag skulle göra allt för att kunna väcka dig igen. Tänk om du bara kunde väckas till liv igen och jag kunde få se sig springa runt på golvet. Tänk om jag kunde få höra dina små andetag innan jag somnar, igen. Jag saknar dig fortfarande obeskrivligt mycket, trots att det har gått 1 och ett halvt år nu. Vid stunder som den här, känner jag verkligen att du fortfarande har en stor plats i mitt hjärta. Många tycker nog nu att jag är som en tio-åring vars kanin just dött. Men det är verkligen inte så. Han var någonting speciellt. Något jag inte sätta fingret på eller beskriva över huvud taget. Jag saknar att berätta allting för dig, som varken kunde döma eller tycka till. Men på något sätt förstod du, för du och jag var ett.

Det finns alltid någonting som saknas. Det är du.

take to the sky

Skalar en mandarin som har ett så hårt och fastklistrat skal att jag nästan vill äta den som ett äpple.

Igår var jag med Frida, vilket gjorde mig väldigt glad! Hon är fin. Vid tio på kvällen fick vi för oss att cykla ner till skolan (vilket i stort sett är Gåvstas centrum) för att gå upp på taket och äta chips och prata om allt mellan himmel och jord. Mest blev det killar mellan himmel och jord. Lite framtidsplaner också. åh det var mys. vi hittade en knuten snara också, mindre mys, mer läskigt. Sen när vi kom hem skrattade vi så vi fick ont i magen. Det är såna stunder man verkligen ser livets underbara sida. Frida, du e beeest assååeeeehbfjhwrgbyjra. Sen blev jag en kamel.

best day ever

Igår fyllde jag sexton! Wohooo big girl. Typ - tja övningskörning och två ynka år till 18! Men.. Jag kommer alltid att vara en femåring inuti. 

Dagen var den bästa någonsin trots allt. På kvällen åkte jag hem till Lina och där väntade alla mina bästa vänner. Åh i love you aaaallllll. De gjorde pannkakstårta och massa annat gott! De sa åt mig att blunda och satte mig ner vid bordet i köket som var nedsläckt. Sen Kom allihopa in med en pannkakstårta med ljus och sjöng för mig. Fattar ni vad jag var lyckliiiiiiiiiiiiiiiiig. Jag har aldrig varit med om något sånt där. Jo, kanske när man fyllde 6 och hade barnkalas. Men det var inte riktigt samma sak. ÅH VAD JAG VAR GLAD. Sen fick jag några assssfina presenter av Frida mitt hjärta. Tack igen gullis!
Best night of my life like ever ♥ love you all.

hur underbart det än var så mår jag illa av den sista bilden. Jag gjorde samma sak med Ruben. Tryckte in tårta. Stackarna.


bilderna kommer från den här cheyen i spets

Daniel Adams-Ray

Det finns nästan inte ord. Det var helt underbart! När jag tänker tillbaka på det känns hjärtat STJW¤&HW¤&H#T#!!!!!! för så mycket vill jag tillbaka. Jag tror att en stor fet stark kärlek till Daniels Adams-Ray har börjat blomma ut. Jag kan ju lätt lova mig själv att se fler koserter med honom. HAN ÄR SÅ SJUKT BRA. Känslan av att basen i Gubben i lådan dunkar i bröstet, samtidigt som man sjunger med för full hals och hoppar och skriker. Den känslan är svår att slå. Jag skulle säga att det var ren lycka. 


sist men VERKLIGEN INTE minst har vi den bästa bilden av alla. Bilden på microsekunden när jag rörde vid Daniels hand. åhååhåhåååhh.

ni e kompis. hjärta. love u. puss. tihihi.


who's that chic?

Nu är det såhär, Frida ska gästblogga! Vågen. Fest. Party like there's no tomorrow. Nej, inte riktigt. Dessutom är gästblogga ett ganska töntigt ord tycker jag. Så som shoppa och outfit. Men det hör inte hit. Det som hör hit är att Esther aka bloggägarN låter mig låna ett hörn av hennes lilla krypin och det tänker jag utnyttja till MAX.
Innan jag börjar med min säkert utomjordiska långa och kankse lite uttråkande text ska jag börja med, Frida är: en tjej med brunt hår, smörjer in händerna med hudlotion som doftar mango, färgar hår i karamellfärg, gillar att äta smält choklad och tycker underligt nog att prickar är äckligt. Där har ni cirkus 0,0001% av vem jag är.
Egentligen vet jag inte rikigt vad jag ska skriva om. Jag skriver ju allt (well allt inom en fin liten kvadrat, ALLT skulle ju vara otroligt mycket) jag tycker på min egen lilla ruta i cyperspace. Jag skulle kunna berätta allt om Esther som jag vet men inte ni, men det är ju inte helt ärligt. Inte ärligt alls faktiskt. Fast jag kan tala om att hon använder ordet "bajs" i varannan mening.
Esther är: en person som har låtit håret växa så det är otroligt vackert, tänker likadant som jag gör, ligger på en madrass på golvet när hon sover hos mig, alltid har ett kors runt halsen och ordbajsar.
Det är tråkigt utan henne helt enkelt. Tycker faktiskt synd om er som inte har en Esther i erat liv, för då kan det helt enkelt inte vara lika bra som mitt och alla Esthers vänners liv.

Nu vet jag inte vad jag skriva skriva längre så jag avslutar här, innan det blir ett alldeles för smörigt inlägg haha! Hoppas flickan inte har ångrat att jag fick gästisbloggis. Avslutar med ett par bilder.




nostalgia

Jag gick ut i förrådet. Tänkte kolla om det kanske fanns några bra undanlagda filmer där. Kom in igen med famnen full av nostalgi. Åh. Tack och lov för att vi har kvar vår VHS!



beads from past

Medan jag går, med solen i ryggen och den fina musiken öronen blir jag lite emotional och kommer att tänka på hur mycket jag saknar vissa stunder som har varit. Så mycket har hänt och vill tillbaka till det. Alla de små och stora stunder av lycka och kärlek.


Afrika - där jag lärde mig hur man tar ner kokosnötter från palmen, där jag låg i Kenyas varma fuktiga klimat och tittade på den vackraste och klaraste stjärnhimmelen jag någnsin sett, där jag såg korallrevet från fiskarnas perspektiv tillsammans med mina älskade mamma. Jag gick barfota på korallsanden och kände hur mina fötter sved av hettan på marken, jag åt chapatis tills solen gick ner, jag gick längs den kritvita korallstranden, stannade upp och kände hur mina fötter begravdes av det varma vattnet ner i sanden, jag tittade ut mot den oändliga Indiska Oceanen.



Festen hos Lina 26-27 mars - åh den underbaraste kvällen, när alla var lyckliga, alla var vänner och mer än vänner. Vi skrattade tills solen gick upp igen, vi tittade på New moon och Monsters Inc fastän vi planerat in skräckfilmer, vi la oss mitt på vägen bara för att, vi skrämde varandra bakom skynken och i fönster, vi sprang och slängde oss i den mjuka snön under skaren på marken. När jag tänker tillbaka så fanns en speciell känsla under den kvällen. En känsla som inte går att beskriva mer än att den var helt underbar. Det var en kväll som inte går att få tillbaka lika fin.



England - varje minut från den resan med mina två bästa vänner saknar jag, när vi gick och köpte Aero-choklad vid den lilla affären runt kvarteret och en åt den till Benjamin Button, de stunderna vi inte kunde sluta skratta varesig det var mitt i natten, mitt under en middag eller precis när vi anlänt efter en hel dags resande. När vi missade tåget med 2 minuter och fick byta tåg två gånger på olika ställen mellan England och Skottland var jobbig då, men jag saknar det nu. Att sitta på ett tåg med er och skratta, det är fint. Bara känslan att vara fri, med er två, är värd mer än guld.


Åkerö 10 - känslan av att vakna upp i ett 50°C varmt tält klockan åtta på morgonen, resa sig och kliva ut i den svala sommarluften, den känslan saknar jag. Att gå den där kallt leriga vägen genom skogen barfota för att komma ner till vattnet, och sen hoppa i och simma ut och nästan välta hela flotten. Jag saknar känslan av solen i ryggen medan man äter lunch med de finaste människorna. Jag saknar stunderna vi sprang upp mitt i natten och ställde stolar och bänkar utanför killarnas tält. Jag saknar våra tysta små tjejsnack på kvällarna. Jag saknar Frukt och Paus!



Konfalägret i Transtrand - temakvällarna, småstenarna mellan tårna när vi sprang mellan storstugan och kyrkan, Milimu, upptågen med faddrarna, retriten, kvällsandakterna, lovsångerna, fjällbäcken, fjällvandringen, godnattkramarna och godnattsångerna, kvällsfikat, skratten, när vi sprang upp på natten fast vi egentligen verkligen inte fick, tjejernas rum, christines och mina fighter om min iPod, tjejsnacket sent in på nätterna, alla internskämt, "Transrand Talng", Rebeccas dop, konfirmationsdagen. Men det mest bästa och mest värdefulla av allt - kärleken som man kände överallt under hela lägret.


Dagarna i Fjällnora - vissa säger att det inte var så speciellt. Vad är det för speciellt med en övernattning i fjällnora med klassen egentligen? Jag, tycker att det var helt fantastiskt. Än en gång är det en sak som jag inte kan beskriva varför det var så roligt. Skratten, vänskapen, kärleken. Allt har betydelse. Tre stugor sprang vi mellan under hela natten. Det var så roligt att jag alltid tänker mig att det var sommar, sol och varmt när det egentligen var september, lite kyligt och regnigt.




två blåa fotonördar


saved by grace

Jag har överspelat den här låten för läääääänge sen. Men asså... så sjuuuuuukt bra!

@Carl och Axel


@Felicia


en nästan svartvit, men väldigt fin bildbomb

'Livskraft' är allt jag har att säga. Underbara dagar. Underbara människor. Underbar nyårsafton. ♥


ett år sedan

Det har gått ett år sedan du lämnade mig, idag. Jag älskar dig Tufs, min lilla baby.


Older
RSS 2.0