god morgon

Gick upp klockan 7.50 imorse för att titta på Maria Mena på TV4 Nyhetsmorgon, troget fan. Nej, men jag kände att det var en bra anledning till att tvinga mig själv ur sängen så tidigt som möjligt. Sista lovdagen och allt! Nej, men vad är det för fel på mig som går upp med tuppen sista lovdagen när egentligen jag borde, som vanliga tonåringar, ligga och degla i sängen till klockan ett?

Jag tänkte att jag skulle göra klart alla skoluppgifter tidigt denna morgon, det skulle vara grymt skönt att ha de gjorda. Och så sätter jag mig här framför den lilla skoldatorn, öppnar alla word-dokument jag behöver skriva klart och INGENTING händer i mitt huvud. Båda uppgifterna kräver inspiration i skrivandet och mitt huvud står helt stilla. Hur skriver man en inledning?!??!?! Orkar inte. Eftersom jag inte verkar kunna skriva någonting denna morgon betyder det att jag kommer ha allting framför mig till antingen denna dag eller nästa vecka, då skolan har börjat och jag ändå har massor att göra. Blääää. Så gick det med denna produktiva morgon! Dessutom är klockan tio nu och jag känner att dagen börjar komma igång. Även om hela huset sover utom jag.

Okej, nu ska jag än en försöka ta word med storm. Wish me luck. 
Detta kommer inte gå.

Och det är November insåg jag precis? Efter 6 dagar hoho. Tiden springer.

Home is where my heart is. Home is wherever i'm with you.

Hej. Jag lever. Jag är i stunden så trött att det blir suddigt för ögonen efter varannan blinkning. Jag är för första gången på tio år yngst på en skola. Katedralskolan, vilket är så himla najs även om jag fortfarande har lite problem med att hitta till mitt eget skåp hehe.
Förövrigt är det helg och jag klistrar på ett leende och möter verkligheten. Krampusshej och förlåt för detta tråkiga inlägg. Det var i alla fall trots allt en uppdatering!

he can mend it

Det gör ont att behöva glömma, ont att behöva gå vidare. Man verkligen vill inte, men man måste, av självbevarelsedrift. Det gör ont att tvingas glömma, men det är ännu smärtsammare att minnas, stanna kvar och fortsätta hoppas. Hoppas på att allt kanske, med lite, lite tur kan det förändras, när verkligheten egentligen inte alls är som man vill att den ska vara. Gör ett val, ta ett beslut och försök att inte gå under.

riktigt, underbart, självklart.

Känns som att hjärtat vill hoppa ur mitt bröst och benen vill springa arton varv runt jorden av både lycka och frustration.
Faith Love Memories

ingen kan ta den plats du har

Dagen planer idag är att städa rummet, sortera ut lådor, gråta till några filmer, lyssna på musik och njuta av den sista tiden jag bor själv här hemma. Och så ska jag äta kladdkaka.




om du visste. om du förstod. skulle allting vara annorlunda då?

i'm a fool and i know it

Brusiga bilder tycker jag är mysigt. Tänker på värme.
Låttips: En låt en av mina bästa vänner visade mig. Tycker de två första meningarna i låten är helt klockrena.

Love is all you need

Idag när jag satt i bilen, medan mamma slängde sopor började jag fundera. Vad är det vi strävar efter i det här livet egentligen? Jag tänkte, jag kan blir lycklig av att köpa en tröja, ett par nya skor eller att ha massor med pengar. Precis när de där skorna är nyköpta mår jag bra. Och sen får jag äntligen använda den där tröjan. Men sen, när tröjan är använd och tillslut inte nyköpt längre, då tar glädjen slut. Då går jag och köper något nytt som gör mig glad och kanske lite lycklig för en stund. Sen tar den glädjen också slut. Jag vill finna ny glädje. Jag tar min kamera, för jag älskar att fotografera, och går ut och tar en bild jag blir sjukt nöjd med. Lägger upp den på Facebook eller bloggen. Får kanske någon kommentar om den, eller så kanske jag får massor med kommentarer. Jag blir så glad av kommentarerna, men folk kan ju inte kommentera och säga hur bra bilden är i all evighet, eller hur? Folk slutar kommentera och jag går och letar efter något nytt som kan göra mig lycklig. Men såhär kan jag ju inte hålla på hela livet. Samma sak gäller pengar. Vi säger att jag har flera miljoner på banken. Okej, jag är rik. Jag kan köpa massor med saker. Men.. sen då? När jag har köpt allt det där? Jag kanske har skaffat mig ett lyxliv som gör mig lycklig för ett tag. Men sen blir det bara vanligt vardagsliv och är inte lika speciellt som innan. Leta efter lycka, som ändå tar slut efter en liten stund. Försöka köpa lycka? Det går inte.

Jag satt där i bilen och tänkte, Vad i hela världens ska jag leva för då? För att bli lycklig. Då kom jag på det. Kärlek. Jag insåg att kärleken aldrig tar slut. Jag syftar inte på kärleken till någon speciell person, utan kärlek i allmänhet. Den tar aldrig slut. Hittar man lycklig kärlek, blir man aldrig trött på den. Den tar aldrig slut. En tröja är samma tröja varje dag. Men kärleken är ny varje morgon. Man vet aldrig vad den har att bjuda på. Kärleken är evig och är det enda som kan göra oss lyckliga på riktigt. Kärlek tar aldrig slut. Jag kan inte heller köpa kärlek, så än en gång kan itne pengar göra mig lycklig. Kärlek är allt vi behöver. Och allt vi vill ha. Egentligen. Vad det gäller mig i alla fall.



Det här behöver inte vara kärlek mellan man och kvinna. Kärlek finns överallt. Kärlek till familj, kärlek till ett djur, kärlek till en viktig vän. Du vet själv vem du har kärlek till och vem du älskar. Ta vara på den kärleken. Den kanske är mer värdefull är vad du tror.

Jag har nog i alla fall hittat min mening med livet.

It started out as a feeling. Which then grew into a hope. Which then turned into a quiet thought. Which then turned into a quiet word. And then that word grew louder and louder, 'til it was a battle cry

Finns det någon plats man kan fly till, och bara få andas en stund?

All the good girls are home with broken hearts

Jag tror att jag har kommit på vilken som är den bästa låten i världen. Free Falling med John Mayer. Han sjunger den rakt in i mitt hjärta. Min favoritdel är All the good girls are home with broken hearts. Jag har ingen aning om varför men den raden tilltalar mig jättemycket. Alla snälla flickor är hemma med krossade hjärtan. Vet inte om jag kanske känner igen mig i det som jag tycker att det tilltalar mig så mycket. Jag vet inte, det känns som att.. Det spelar ingen roll hur snäll man är. Ett krossat hjärta kan man få ändå, kan alla få. Snäll som elak, tyst som högljudd, blyg som utåtriktad, tjej som kille. Det är lika smärtsamt för alla.
Jag tror varje människa i hela världen har fått känna på att bo i en kropp med brustet hjärta. Och har man inte det än, är det bara att vänta på det. Sen de människor som aldrig fått eller kommer få sitt hjärta krossat, ni har tur. Jag fick mitt hjärta krossat en gång. Det gjorde ont och gör fortfarande, men man lär sig leva med det. Man kan ju ändå inte styra andra människors känslor. Jag hoppas fortfarande att det var första och enda gången jag behöver gå igenom det jag gick igenom då. Det är jättelätt att tänka att det inte är hela världen med ett krossat hjärta. Men har man själv varit med om det, är det en helt annan femma. Det viktigaste att tänka på i den smärtsamma stunden är att, allt gör mindre ont sen. Det kan jag och Markus Krunegård intyga.
Den låten hjälpte mig faktiskt. Tack.


Ett brustet hjärta lämnar ärr, eller snarare ett slags blåmärke. Det gör inte ont så länge man låter det vara, men ibland råkar man komma åt den ömma punkten och då värker det.





kommer du någonsin att prata med mig igen?

tvingar bort tankar tills du är borta. om och om igen.

watch the rain play on the ocean top

Dit, dit eller dit? Nej, vill göra såhär. Nej såhär vill du göra. Titta vad som hände! Så vill du att det ska vara. Nej, så här vill du att det ska vara. Nu blev du glad! Nej, du blev gladare nu

Så pratar min hjärna med mig just nu. Det är så svårt att inte veta vart man vill. Vilket håll? Jag är desperat efter ett svar och grejen är att, jag är den enda i hela världen som har det. Jag vill hitta det nu.

"Att le är något alldeles speciellt
Något alla människor mår bra utav
Du är den som får mig att le och må bra
Varje gång jag hör telefonen spela den där speciella melodin
Viskar någon: "Kanske är det han?"
Medan en annan säger: "Nej, sluta tro och hoppas"
De gånger det speciella namnet blinkar på displayen
Då går det inte att tränga undan allt
Jag vill men det går inte
Alla känslor väller fram
Kan känna hur hela kroppen blir varm
Och hur hjärtat slår ett extra slag
Leendet som smyger sig fram på mina läppar
Och den där lyckan som stiger inom mig
Helt enkelt allt det där förbjudna som kan vara farligt att känna
Men samtidigt så oundvikligt när det gäller dig
Du får mim hjärna att lämna kroppen för en stund
Så att hjärtat får släppa ut all glädje och allt hopp som egentligen finns
Att du en dag bara ska bli min"

aldrig ska jag glömma dig.

Lyssnar på Kärlekens tunga och tänker på dig. Jag känner hur hjärtat bubblar som kolsyra. Längtar. Väntar. Hoppas. Vill. Men något säger mig att det är meningslöst. Tittar. Känner. Jag tycker om dig. Jag tycker om dig otroligt mycket.
En melodi kan göra en känsla så mycket starkare. Det är inte bra, samtidigt älskar jag det mest av allt.

how wonderful life is now you're in the world

Alla får väl ibland den starka känslan av att inte vara tillräckligt bra för någon. Man gör så mycket, men det räcker inte. Vad krävs det egentligen? Samtidigt slits jag fram och tillbaka och vet varken vad jag känner eller vad jag vill.
Och jag vill inte inse att inget kommer förändras vad jag än skriver.


the world spins madly on

jag vill att någon tar mig tillbaka till september eller oktober. "september? oktober?" tänker alla då. ja, dom månaderna. jag vill tillbaka till september, jag vill tillbaka till oktober under den tiden när jag sprang runt på små rosa moln. omkring mig klagade folk på att sommaren var över och det kalla regnet flyttade in. jag klagade nog också. men när jag ser tillbaka på det, var det den bästa tiden någonsin.
fastän det inte var sant, ville jag hoppas och det gjorde jag.

all those things will come to you in time

det är lördag. jag är trött och känner mig mycket ofräsch. jag har ont i ryggen. jag vill helst bara bort ett tag. och ta de jag gillar med mig. de som inte gör mig arg och ledsen. men man kan ju inte få allt man önskar. därför sitter jag fast här. och det man vet kan man ju inte fly från. så jag kommer alltid vara fast i det här. nu blev jag ett emotionalfreak igen. vill inte. jag vill vara glad. precis som den där gången på fjället.


när allting börjar om

Ingen kontakt på flera dagar, veckor. Ett 'hej' dit och jag känner mig mest bortglömd på jorden.
Mitt hopp har börjat svalna men än finns det. Långt in.
Huvudet vill en sak, men hjärtat går åt andra hållet.
Även om en mening i hjärnan snurrar runt, runt som en evighetsmaskin, vill en annan del skrika. 

Vilsen. Vet varken upp eller. Vill skrika så det syns. Men känslan av det är meningslöst finns där. Vill att du ska se allt och veta, men besvikelsen kommer att komma. Erfarenheter lovar mig det.
Vill tänka att det är över nu. Ge bort allt. Ge bort dig. Dit. Om man nu kan göra en sådan sak. Men när jag väl försöker göra det, känner jag hur det nästan gör lite ont.

now i know what a broken heart feels like

I'm falling even more in love with you
Letting go of all I've held onto
I'm standing here until you make me move

du vet inte hur ont det gjorde. jag undrar hur du tänkte. om du tänkte.
har du något förstånd över huvud taget?


men det värsta är att du fortfarande är fastklistrad någonstans i mitt hjärta.

jag ska lära mig flyga

Är det dags att ge upp nu? Jag försöker förändra mig själv för dig, men jag vill inte förlora mig själv. Och jag kan inte vara någon annan. För att jag är jag, men det verkar inte räcka för dig. Så jag ger upp nu.

You are like the raindrops


Det är precis sådär, så man vill skrika. Den där känslan av att inte veta. Att inte veta vad sanningen är. Den äter snart upp mig. Jag skakar när jag tänker på det, jag blir frustrerad. Jag har varit igenom detta tusen gånger förut. Varför är det värst den här gången? Varför känns det som att allt snart kommer gå i kras? Jag hatar detta. Tänk vad skönt det skulle vara att få styra vad man kände och inte kände.

Det som hände var mycket. Mycket för mig. Nu vet jag inte längre. Jag är inte säker på vad som pågår. Från mitt perspektiv så har jag tolkat allting fel. Men vad gör man när man lider av att inte veta?

Det gör mig glad. Alla bilder, filmer. Dom gör mig glad. Men samtidigt så ledsen. Dom gör mig ledsen. Ändå sitter jag och plågar mig själv genom att titta på dom. Jag lyssnar och jag ser. Och känner hur det nästan gör lite ont. Jag vill höra hela tiden. Ha ljudet som en låt på iPoden. Jag har fyllt mitt minne nu. Fyllt det av vad jag tycker om. Känns som att jag inte får något tillbaka dock. Fast egentligen, har jag inte ens försökt. Jag har inte försökt, för jag har erfarenhet om resultatet.

Jag har fått det här att låta som att något väldigt tragiskt har hänt. Inget har hänt. Egentligen. Det är bara jag som.. anar. Hur saker och ting är. Nu. Det är bara jag som skriver av mig. Skriver av mig om hur besviken jag är. Skriver av mig om hur hopplös jag är, som alltid hoppas fastän det nog är meningslöst. Hoppet sviker. Det gör oftast det. Men än vet jag inte säkert. Jag anar.

Försöker inte prata i gåtor, fastän det nästan blev så. Skriver bara för att det är skönt att göra det. Släppa ut allt. Skriva så folk ser, men inte förstår. Utom vissa. Vissa förstår. Förstår mig. Och det är det som betyder mest.



Men jag önskar att jag kunde berätta allt jag kände. För du förstår inte. Du vet ingenting. Berättade jag vad som fyller mina tankar dag ut och dag in, skulle jag ångra mig för alltid.

They hung him to a bloody tree

Vet ni vad jag hatar?
Jag hatar folk som kallar troende människor för idioter. Jag har sett och hört det rätt ofta, på bloggar ("Jag kan ju börja tro på Gud som de idioterna." Så har jag sett någon skriva på sin blogg.) Jag är kristen. Jag är starkt troende kristen. Jag är inte en idiot. Ingen annan än jag själv vet vad jag har upplevt, vad som får mig att tro så starkt på Gud. Är jag psykiskt sjuk och inbillar mig massor med saker? Nej, inte sen sist jag kollade. Jag tycker synd om er som säger så, som anser att kristna är dumma i huvudet. De är synd om er som missar något. Något som förändrar ens hela liv. Något som gör ens liv spännande, händelserikt. Man vet aldrig vad som väntar. Jag riktar självklart inte detta mot alla icke-troende, absolut inte! Men mot alla de som har något emot kristendom, som bara snackar skit, de som anser att kristna är idioter. Så.. ni tycker att cirkus en tredjedel av jordens befolkning är dumma i huvudet?

Jag blir så arg att jag vill slå sönder något, när någon säger att kristna är dumma i huvudet. För mig, är det här ett känsligt ämne, för min tro betyder enormt mycket för mig. Det är allt liksom. Jag skulle inte kunna leva utan den.

Självklart anser jag att alla får tro vad man vill. Jag försöker inte tvinga någon att bli kristen bara för att jag är det. Jag har ingenting emot varken troende människor inom andra religioner eller ateister. Men när folk börjar förolämpa andras religion, då tar jag illa upp.




Now I'm not the same
Because the love that He gives has changed me
Now I walk in perfect peace
You know I'm not the same because He placed His life within me
Without a doubt I know I'm free


Older
RSS 2.0